Egenartad och fräsch uppsättning

.../ Också med purunga och oerfarna teaterelever går det att göra en egenartad och fräsch uppsättning av en klassiker som har en lång tolkningstradition i kölvattnet.
Hela textmassan har inte tagits med, egentligen bara det nödvändigaste för att handlingen ska ha sina hållhakar, resten fylls ut av ett associativt spel som är en blandning av fysisk teater, koreografi och asiatiska kampsporter. I scenografin finns höga, aluminiumgrå pelare som reser sig högt i tak och ger ett både historiskt och tidlöst intryck/.../ Musiken får också en oväntad symbolisk betydelse – en Hamlet som grubblar över existentiella våndor med att spela piano är inte bara en sympatisk prins utan uppenbart en som förstår något om livet.
I en av de starkaste scenerna grips Ofelia av sin vansinnesattack och omringas av en människohop som slår stavar mot varandra och mot golvet, det är en stark bild av den omöjliga konflikten att råka i skärningspunkten för andras hämndbegär./.../
Regissören och läraren Åsa Salvesen har satt ihop en helhet som följer ett helgjutet formspråk och samtidigt ger eleverna möjlighet att ge uttryck för sina egna livskänslor via Shakespeares odödliga pjäs.
Mikael Kosk/Hufvudstadsbladet 19.3.06

 

Imponerad av hela uppsättningen

"Ja, jag gillar Tryckeriteaterns pianospelande Johnny Depp-liknande vackre Alejandro Ahumada med det långa rastahåret som han fäller ut över axlarna när det är dags att börja spela galen, som har samma outsider distans till den grymma världen som en ensam barpianist; men, som när han dras in i den onda vuxenvärlden, driver sitt hämndbegär med frenesi.
Och jag gillar Tryckeriteaterns Ofelia, den spröda vitklädda Maria Erickson/.../ Hon är galen, så man verkligen tror det och dränker sig så graciöst så att publiken håller andan.
Och ja, jag gillar eller snarare är imponerad av hela uppsättningen av den mest klassiska bland klassiska pjäser. Om våld hämnd, kärlek och död.
Hennes (regissören Åsa Salvesen, red.anm.)uppsättning betonar hur det är att vara ung i en grym värld, där de vuxna är intriganta våldsverkare eller töntiga medlöpare.
Hennes Hamlet är inte galen: han är upprorisk och rasande, han slåss för det goda.
Det kan vara lätt att gå vilse i Shakespeares tårta, men det gör det här teatergänget inte.../
Den här uppsättningen står också på säkra ben också tack vare musikansvarige Kaarle Mannila och i synnerhet scenografen Erik Salvesens fungerande och stämningsfulla scenografi med åtta höga pelare som avgränsar scenen i olika rum.
Hans användning av levande ljus i mörker ger den rätta spöklika stämningen för det danska slottet, den ruvande ondskan och ruttenheten i den danska staten.../"

Gungerd Wikholm/ Radio Vega:Rapido 17.3.06